En bordslampa glob har en skärm i form av ett klot av glas eller akryl, som vilar på en låg fot eller hålls uppe av en stång eller ram. Ljuset sprids mjukt åt alla håll, så lampan är gjord för stämning i fönstret, på skänken eller på soffbordet – inte för att läsa eller arbeta vid.
Jämfört med en taklampa med glob hamnar ljuset lågt, ungefär i ögonhöjd när man sitter. Det är just det som gör rummet ombonat under mörka kvällar: varma ljusöar i möbelhöjd medan taket ligger i halvmörker. Baksidan är att globen alltid syns, så glastyp, storlek och ljusfärg betyder mer här än i en lampa ovanför huvudet.
I svenska hem står bordslampan ofta i fönstret, och klotformen passar ovanligt bra där. En opalglob lyser jämnt både inåt rummet och utåt mot gatan, och den ser lika hel ut från båda håll – till skillnad från en lampa med textilskärm, där sömmen och ramen syns utifrån. En liten glob på 10–20 cm får plats på de flesta fönsterbänkar. Tänk på att gardiner inte ska ligga mot glaset, och att en timer eller en smart lampa gör att fönstret tänds när det skymmer även när ingen är hemma.
| Placering | Globens diameter | Vanlig sockel | Ljusflöde | Färgtemperatur |
|---|---|---|---|---|
| Fönsterbänk | 10–20 cm | E14, G9 eller inbyggd LED | 150–350 lm | 2200–2700 K |
| Sängbord | 15–20 cm | E14 | 200–350 lm | 2200–2700 K |
| Skänk, byrå i hallen | 20–30 cm | E14 eller E27 | 400–600 lm | 2700–3000 K |
| Sidobord vid soffan | 25–35 cm | E27 | 500–800 lm | 2700 K |
Värdena gäller opalglas; bakom rökglas behövs en starkare ljuskälla. Över ungefär 35–40 cm i diameter börjar globen bete sig som en golvlampa och gör sig bättre på golvet bredvid fåtöljen. ”Max 40 W” på märkningen avser glödlampor; en LED med samma ljus drar bara några få watt.
Den enklaste formen är ett klot med avplattad botten som ligger direkt på ytan och döljer sockeln inuti. Vanligt är också en glob på fot av marmor, metall, keramik, betong eller trä, liksom modeller där klotet lyfts upp på en stång eller trådram, ofta 35–70 cm höga totalt och gärna med sjuttiotalsdrag. Ju högre globen sitter, desto bredare och tyngre bör foten vara, eftersom glaset flyttar tyngdpunkten uppåt.
Strömbrytaren sitter oftast på sladden, men det finns även vridströmbrytare på foten, touchfunktion och sladddimmer. Dimring fungerar bara med dimbar ljuskälla och passande dimmer; en LED-lampa med tre ljusnivåer som stegas med den vanliga strömbrytaren är en enkel genväg. Mät platsen och kolla avståndet till närmaste uttag, och dra sladden så att ingen kan fastna i den – en glasglob som dras ner klarar sig sällan.
Det är en smaksak, men en opalglob på låg fot är en klassiker just för att den ser lika bra ut inifrån som utifrån och sprider ett jämnt, varmt sken genom rutan.
En LED-lampa på 5 W som lyser i 24 timmar förbrukar 0,12 kWh. En gammal glödlampa på 40 W drog 0,96 kWh på samma tid, alltså åtta gånger mer.
Större globlampor har ofta E27, mindre oftare E14 eller G9. I opalglas räcker en vanlig LED på 4–6 W i 2700 K; i klarglas gör sig en filamentlampa på 2200–2700 K bäst.
Ingen egentlig – båda orden används om lampor med klotformad skärm. ”Globlampa” kan dessutom syfta på själva ljuskällan, en stor rund glödlampa i klarglas.
Ja, med uppladdningsbart batteri, oftast via USB. De lyser svagare än lampor med sladd men kan flyttas ut på balkongen. Ska den stå ute, kontrollera IP-klassen.
Den som passar platsen och uppgiften. För stämning i fönster, hall och vardagsrum är en opalglob svår att slå eftersom den aldrig bländar. För läsning behövs i stället en lampa som riktar ljuset nedåt, så många kombinerar de två.
Med LED blir glaset högst ljummet. Riktigt heta blev globerna bara med gamla glöd- och halogenlampor.
Mer om själva glaset finns under lampor med glasglob, och tak-, vägg- och golvmodeller hör till globlampor.
