En dekorationslampa i retrostil ser ut som de tidiga glödlamporna med koltråd: klart eller bärnstensfärgat glas, synlig glödtråd och ett varmt, nästan gyllene sken. Nästan alla retroglödlampor har i dag LED inuti, så du får det gamla utseendet till en bråkdel av elförbrukningen – förutsatt att armaturen låter lampan synas.
Därför väljer man en retrolampa efter armaturen och rummet snarare än efter watt. En pendel i ett industriloft, en kristallkrona i en sekelskiftesvåning och en fönsterlampa från sextiotalet kräver olika ljuskällor, även om sockeln är densamma.
I svenska hem lyser dekorationslamporna ofta i fönster, över matbordet och i hallen under hela den mörka säsongen. Det är där retrolampan gör störst skillnad: ett lågt, varmt ljus på 1800–2200 K påminner om levande ljus och syns fint utifrån. Bärnstensfärgat eller orange glas förstärker den känslan, medan klart glas på 2200–2700 K visar hela glödtråden och ger lite mer ljus.
Ljusstyrkan är ofta lägre än man tror. Många dekorationslampor med färgat glas ger 100–400 lm, ungefär som en gammal glödlampa på 25–40 W. Det räcker gott till stämning men inte till att läsa vid. En klar filamentlampa i normalform på 7–8 W ger däremot 700–1000 lm och kan vara huvudbelysning över ett bord.
| Armatur eller miljö | Sockel och form | Glas | Färgtemperatur |
|---|---|---|---|
| Fönsterlampa, liten bordslampa | E14 eller E27, litet klot G45 eller normalform | bärnsten eller opal | 1800–2200 K |
| Pendel utan skärm på textilsladd | E27, ST64 eller rörlampa | bärnsten eller klart | 1800–2400 K |
| Kristallkrona, kronljus | E14, kronljus C35 | klart | 2200–2700 K |
| Lampa i sextio- eller sjuttiotalsstil | E27, normalform A60 eller klot G95 | opal eller toppförspeglad | 2700 K |
| Högt i tak, kafé eller stor matplats | E27, stort klot G125, långt rör | bärnsten eller rökfärgat | 1800–2200 K |
Över ett matbord hänger man oftast två till fem pendlar med retrolampor. Underkanten på lampan brukar sitta ungefär 60–80 cm ovanför bordsskivan, så att ljuset hamnar på bordet och inte lyser rakt in i ögonen på den som sitter ner. I en grupp blir det lugnast om alla lampor har samma form och glas, medan sladdlängden gärna får variera – olika höjder ger en lättare komposition. I lägenheter med vanlig takhöjd på runt 2,4–2,5 m är ST64 eller ett klot på 95 mm lättare att få till än de stora XL-kloten.
De flesta retrolampor använder LED-filament – smala remsor med pyttesmå dioder som kan vara raka, spiralformade eller dras i sicksack. De lyser åt nästan alla håll som en vanlig glödlampa, drar oftast 2–8 W och blir ljumma i stället för heta.
Retro behöver inte betyda synlig tråd. Opalglas ger samma mjuka ljus som gamla mjölkglasarmaturer och bländar inte. Toppförspeglade lampor har en topp i silver, guld eller svart som kastar ljuset uppåt eller in i en reflektor, vilket passar armaturer där lampan hänger i ögonhöjd.
E27 är den stora sockeln och den vanligaste för retrolampor: normalform, ST64, klot och rör. Kontrollera även glasets diameter och längd mot armaturen.
Ja, många är dimbara, men inte alla. Titta efter märkningen på förpackningen och använd en LED-dimmer. Neddimmad till några procent blir ljuset nästan som glöd.
Ett klot på 95 mm passar en vanlig pendel över bordet. Från 125 mm och uppåt blir lampan ett blickfång i sig och kräver takhöjd.
Sällan. Kombinera med taklampa, golvlampa eller spotlights, eller använd flera klara filamentlampor runt 800 lm.
Klara normalformer eller kronljus med synlig glödtråd och 2200–2700 K ligger närmast originalet. Se över sladden innan lampan tänds.
Ett mycket varmt, dämpat ljus runt 1800–2000 K. Perfekt i fönstret en novemberkväll, för svagt för köksbänken.
Mer om ljuskällor i allmänhet, från sockel till färgtemperatur, står under glödlampor. Ska lampan sitta i en golvlampa med samma karaktär? Kika på golvlampor i retrostil.
