En LED-list under köksskåp löser det som ingen taklampa klarar: du står vid bänken, ljuset kommer bakifrån och du skär i din egen skugga. Belysning under köksskåp lyser därifrån arbetet sker, och en list är det snyggaste sättet att ordna det — platt, kapbar på millimetern och helt osynlig när den sitter i en profil.
Normalplaceringen är skåpets undersida, ungefär fem centimeter innanför luckans framkant. Sitter listen för långt in studsar ljuset mot stänkskyddet och bländar via reflexen; för långt ut ser du dioderna speglade i en blank bänkskiva. Har skåpet en indragen bottenplatta är skuggfogen den självklara platsen för profilen. I sockeln blir samma list ett orienteringsljus på natten, och i vitrinskåp en effektbelysning med egen strömbrytare.
Det här skiljer ett proffsigt resultat från ett hemmabygge. En list med 60 lysdioder per meter ritar en synlig prickrad på en blank bänkskiva, och när du väl har sett den ser du den alltid. Vid 120 dioder per meter börjar prickarna flyta ihop. En COB-list, med ett obrutet fosforskikt över tätt packade chip, ger en helt jämn linje — därför har den i praktiken tagit över under köksskåpen.
Över arbetszonen är neutralvitt kring 4000 K det förnuftiga valet: maten ser ut som den gör, och ögonen orkar längre. Varmvitt på 2700–3000 K hör hemma i sockeln och över matplatsen. Viktigare än kelvintalet är färgåtergivningen. Under Ra 80 blir rått kött grått och grönsakerna trista. Sikta på Ra 90 eller högre under skåpen — ingen annan siffra förändrar intrycket av ett kök lika mycket.
För arbetsbelysning räknar du med 700–1000 lumen per meter. Till sockel eller vitrin räcker 300–400 lm/m, mer bländar bara. Tänk också på att en frostad kåpa äter upp ungefär 10–15 procent av ljusflödet.
Meter gånger watt per meter, plus 20–30 procent marginal. Åtta meter list på 9,6 W/m drar cirka 77 W, alltså ett drivdon på 100 W — inte 80 W. Ett drivdon som ständigt går på gränsen blir varmt och lägger av långt före lysdioderna. Placera det åtkomligt, i ett överskåp eller utrymmet vid fläkten, och välj ett tyst exemplar: billiga switchade drivdon viner hörbart i ett tyst kök.
En köksrad är ofta 3–6 meter, och det är precis där spänningsfallet i en 12-voltslist märks: slutet lyser svagare och drar åt gult. Med 24 V är samma längd helt oproblematisk. I ett vinkelkök drar du hellre två separata sektioner från hörnet än en enda lång list runt hörnet.
En list limmad direkt mot spånskiva har ingenstans att göra av värmen. Chipet går varmt och ljusflödet sjunker märkbart år för år — det är så listerna faktiskt tar slut, inte genom att elektroniken går sönder. Aluminiumprofilen leder bort värmen och förlänger livslängden rejält, och den frostade kåpan jämnar ut resten av prickarna. Under ett köksskåp gör den dessutom en andra tjänst: fett och matos lägger sig på profilen, där du torkar bort det, i stället för på listen där det blir kvar. Profiler och kåpor hittar du bland LED-remsor och profiler.
Kapa bara i de markerade punkterna, oftast var 25:e eller 50:e millimeter. Lödfria klämkontakter duger till ett snabbjobb, men en lödd skarv tål de dagliga temperaturväxlingarna intill ugnen betydligt bättre. Fabrikens 3M-tejp fäster enbart på ren, torr och avfettad yta — torka av skåpets undersida med isopropanol först, den är fetare än den ser ut.
Över diskhon och intill hällen bör du välja minst IP44, helst en tätad profil med silikonpackning. Längs resten av raden räcker en IP20-list i profil.
Ja, med en dimmer mellan drivdon och list, eller ett dimbart drivdon. En vanlig väggdimmer före ett switchat drivdon ger bara flimmer.
En beröringsfri vinksensor under skåpet är det mest användbara i ett kök, där händerna ofta är blöta eller mjöliga. Dörrkontakt passar vitrinskåp, en väggströmbrytare resten.
Nästan alltid på grund av värme, inte ålder. En list tejpad direkt mot trä i ett slutet utrymme går permanent varm, och ljusflödet faller snabbare än databladet lovar.
