En retro plafond sitter tätt mot taket men ser ut som om den hängt där i femtio eller hundra år: opalglas, mässing med patina, en metallbur eller en träbjälke. Till skillnad från en pendel tar den ingen takhöjd, men ljuskällan hamnar närmare ögonen – därför avgör kupan och lampan mer än vanligt hur ljuset känns.
Plafond kommer av franskans ord för tak och betyder en armatur som monteras direkt mot taket, utan sladd eller kedja. Höjden ligger oftast på 10–30 cm; varianter på en kort stång eller med armar, så kallade semi-plafonder, hänger 30–50 cm ner.
Vintage rymmer flera ganska olika uttryck:
| Kupa eller skärm | Sockel | Lämplig ljuskälla | Färgtemperatur och ljusflöde |
|---|---|---|---|
| Opalglas, vitt glas | E27 eller E14 | Matt LED-lampa | 2700 K, 800–1000 lm |
| Slipat eller räfflat klarglas | E27 eller E14 | Klar filamentlampa | 2200–2700 K, 400–800 lm |
| Metallgaller, öppen sockel | E27 | Filament med bärnstensfärgat glas | 1800–2200 K, 250–500 lm |
| Rökglas | E27 | Klart filament med högre ljusflöde | 2700 K, minst 600 lm |
| Badrumsplafond | G9 eller E14 | Kompakt LED, IP44 | 3000 K |
En tumregel för storleken: lägg ihop rummets längd och bredd i meter och gånga med fem – svaret är en rimlig diameter i centimeter. Ett sovrum på 3 × 4 m klarar runt 35 cm, ett vardagsrum på 4 × 5 m runt 45–50 cm.
Tänk också på hur mycket ljus rummet behöver under den mörka delen av året. En enda plafond med bärnstensfärgad filamentlampa ger stämning, inte allmänljus. Ska taklampan bära rummet, välj opalglas och två eller tre socklar, eller låt golv- och fönsterlampor dela på jobbet. Rökglas och färgat glas sväljer en stor del av ljuset och passar bäst där plafonden är en av flera ljuskällor.
I hallen och i trapphuset är en retro plafond självklar: inget hänger i vägen och en opalglaskupa på mässingsrosett ger entrén karaktär direkt. I en vanlig lägenhet med 2,4–2,5 m i tak är plafonden ofta det enda rimliga i rum där man går under lampan. I en sekelskifteslägenhet med 2,8–3,2 m kan en helt platt plafond däremot se vilsen ut – där passar semi-plafond eller en modell med armar bättre.
Själva inkopplingen på 230 V ska göras av en behörig elinstallatör. Tunga armaturer i mässing och tjockt glas behöver ordentliga infästningar; i gipstak används gipspluggar eller fästning i regel. En metallarmatur i skyddsklass I måste anslutas till skyddsjord. Dekorativa vintageplafonder har oftast IP20 och är gjorda för torra utrymmen – i badrummet behövs minst IP44.
Något som sprider ljuset, eftersom man ligger och tittar rakt upp. En plafond i opalglas eller med tygskärm och en matt LED-lampa på 2700 K ger mjukt allmänljus; komplettera med sänglampor för läsning.
Ja, en mindre plafond på 20–30 cm i opalglas eller emaljerad metall fungerar bra som allmänbelysning i ett litet kök. Över bänken behövs ändå arbetsbelysning under skåpen.
En pendel om takhöjden räcker, framför allt över matbordet där ingen går under. Spotlights eller en semi-plafond är andra alternativ, och i låga rum kan vägglampor ta över en del av ljuset.
Plafonden skruvas fast i taket med en monteringsplatta eller direkt genom armaturens bottenplatta, och elen ansluts i takdosan. Pendlar hängs i stället ofta i en takkrok. Den fasta anslutningen överlåter du till en elinstallatör.
Ofta, om glaset är helt och modellen är tidstypisk. Gammal sladd med gummi- eller textilisolering blir spröd, och äldre metallarmaturer saknar ofta jordanslutning, så låt en elektriker byta ledning och lamphållare innan du hänger upp den. Hur mycket en gammal lampa är värd beror främst på formgivning, skick och om glaset är original – en renoverad lampa med ny ledning går dessutom att använda varje dag.
Glas – särskilt opalglas – är lätt att hålla rent och ger ett jämnt ljus i hela rummet. En tygskärm känns varmare och dämpar mer, men samlar damm och passar sämre i kök och badrum.
När ljuskällan syns blir den en del av formen, så välj den lika noga som armaturen – mer om lampformer och ljusfärg under dekorativa glödlampor i vintagestil. Takarmaturer i andra stilar och storlekar: plafonder.
