Ett metallbord har underrede av stål, aluminium eller gjutjärn, och skivan kan vara av trä, glas, keramik, sten eller metall. Stål är styvt även i tunna profiler, så ett underrede som ser nästan tecknat ut bär en tung skiva i massiv ek eller marmor utan att svaja. Därför är bord i metall vanliga både vid matplatsen och i vardagsrummet, gärna ihop med ljust trä i en skandinavisk eller industriell inredning.
Ett träbord får sin stadga från kraftiga ben och en sarg under skivan. Stål klarar samma styvhet med betydligt mindre material. Skivan kan sticka ut längre utanför benen, och under bordet blir det mer plats för knän och stolar. Svetsade stativ är stabila direkt, skruvade är lättare att få upp för trappan i ett flerbostadshus.
Vanligast är pulverlackerat stål, oftast mattsvart, vitt, antracit eller i mässingston. Pulverlacken är hård och tål stötar, och matt svart visar mindre fingeravtryck än blank. Råstål under klarlack visar svetsfogar och valsmärken, vilket är just det industriella uttrycket. Krom och rostfritt glänser men visar vattenfläckar. Aluminium är lätt och rostar inte, därför används det mest i utebord.
Underredet ska aldrig sticka ut utanför skivans kant. Massivt trä rör sig med luftfuktigheten – torr vinterluft när elementen går, fuktig sommar – så ett bra stativ har avlånga skruvhål som låter skivan arbeta.
| Bord | Vanlig höjd | Tänk på |
|---|---|---|
| Rektangulärt matbord | 72–75 cm | ca 60 cm per person, djup 80–100 cm; 180–200 cm för 6–8 personer |
| Runt matbord med pelarfot | 72–75 cm | Ø 90–100 cm för 4, Ø 110–120 cm för 4–6 personer |
| Soffbord | 35–45 cm | ungefär två tredjedelar av soffans längd, 40–45 cm från sitsen |
| Sidobord | 45–60 cm | i höjd med armstödet eller strax under |
| Barbord | 100–110 cm | barstolar med sits 25–30 cm lägre än skivan |
Mellan stolsits och skivans undersida bör det vara 28–30 cm. Om underredet har en ram precis under skivan, kontrollera att karmstolar fortfarande går in under bordet.
Ek, ask eller valnöt värmer upp det kalla stålet och ger den typiska blandningen av trä och metall som syns i så många skandinaviska kök. Härdat glas låter underredet synas och är lätt att torka av, men visar varje fingeravtryck. Keramik och sintrad sten tål heta grytor och rödvin. Marmor och granit är tyngst – och där gör stålet mest nytta, eftersom ett smalt stativ bär en vikt som skulle kräva mycket grova träben. Fanér och laminat är lättare men känsligare för vatten i kanterna.
Räkna med 75–90 cm fri golvyta runt matbordet så att stolen kan dras ut och någon kan passera bakom. En pendel hängs oftast med underkanten 70–80 cm över skivan. Den svarta eller mässingsfärgade metallen i bordet kan återkomma i belysningen, till exempel i en ljuskrona i metall.
I vardagsrummet balanserar ett soffbord med metallben och skiva i sten eller glas en stor, stoppad soffa, och ett smalt sidobord i svart stål tar knappt någon plats bredvid fåtöljen. I en liten lägenhet kan ett runt matbord med pelarfot fungera både som matplats och arbetsbord.
Bara om tillverkaren anger att det är gjort för utomhusbruk. Utebord har underrede av aluminium eller varmförzinkat och pulverlackerat stål. Ett innebord på altanen rostar ofta redan efter en höst och vinter, vid svetsfogarna och där lacken skadats.
Ø 90–100 cm räcker för fyra, och med pelarfot sitter ingen vid ett ben. För sex behövs Ø 120 cm eller ett ovalt bord.
Ja, det är vanligt. Räkna ut stativets höjd som önskad bordshöjd minus skivans tjocklek, och placera benen så att de inte sticker ut utanför kanten och inte hamnar där stolarna ska stå.
Mattsvart döljer fingeravtryck men visar damm och kalkfläckar från hårt vatten. Fuktig trasa och sedan torr räcker.
Ja, om det är tänkt för utomhusbruk. Aluminium är lätt att flytta och rostar inte, vilket passar en balkong som ofta får regn.
Håll en magnet mot benet: den fastnar på stål men inte på aluminium. Stål är tyngre och styvare, aluminium lättare och rostfritt.
Mer om bord i andra material och former: bord.
