Kristall i taket lever på gnistan, och gnistan uppstår bara när en liten, klar ljuskälla möter slipade fasetter. Det är hela idén med en kristalltaklampa — och samtidigt förklaringen till varför exakt samma armatur kan se livlös ut med fel lampa i.
Svenska lägenheter ligger ofta på 2,40-2,50 m i takhöjd, och där blir en hängande ljuskrona ett hinder man går rakt in i. En plafond i kristall med 15-25 cm bygghöjd ger samma glitter utan att någon behöver ducka. Sekelskifteslägenheter med 3 m i tak klarar det hängande alternativet, men bara om armaturen inte sitter i en passage.
Blykristall innehåller blyoxid, är mjukare och kan slipas djupare, vilket ger den starka färgbrytningen med regnbågsstänk på väggen. Blyfritt K9-glas är i dag det vanligaste valet: nästan samma briljans, lägre vikt, tåligare vid transport. Akryl väger minst och är lösningen när takfästet inte klarar last, men gnistrar mindre och repas med åren.
Klar kron- eller klotlampa i E14, aldrig frostad. Ju mindre den lysande punkten är, desto skarpare blir reflexerna. Håll dig till 2 700 K, som följer glasets varma ton, och sätt in en dimmer — i en kristallarmatur är dimningen skillnaden mellan festligt och skarpt.
Nästan alltid en frostad lampa. Byt till en klar kronlampa så kommer reflexerna tillbaka.
Mindre än antalet lampor antyder, eftersom slipat glas sprider ljuset åt sidorna. Räkna den som stämningsljus och komplettera i ett rum där man arbetar.
En till två gånger om året räcker i ett vardagsrum. I köket oftare, eftersom fett lägger sig på fasetterna.
Är takhöjden generös finns motsvarande modeller bland ljuskronorna.
