Fasadbelysning sitter på husets vägg och syns från gatan varje kväll, året om. Den ska göra tre saker samtidigt: visa var entrén och trappan finns, ge huset en form i mörkret och inte lysa in i sovrummet hos någon annan. Vilken armatur som klarar det avgörs mest av väggen den skruvas i.
| Fasad | Infästning | Fallgrop |
|---|---|---|
| Träpanel | Skruv i läkt eller regel, med distans bakom armaturen | Tätt mot panelen bildas en fuktficka som ruttnar underifrån |
| Tegel och betong | Expander i sten, aldrig i fogen | Fogbruk släpper efter några frostcykler |
| Puts på tilläggsisolering | Genomgående infästning eller monteringskloss i isoleringen | Plugg som bara sitter i putsskiktet lossnar med armaturen |
| Plåt och skivfasad | Vändskruv eller fästbleck i bakomliggande regel | Punktlast som bucklar plåten och drar in vatten |
Vid kabelgenomföringen gäller en enkel regel som räddar fler armaturer än någon tätning: gör en droppslinga så att kabeln hänger nedåt innan den går in i väggen. Då rinner vattnet av kabeln i stället för att följa den in i hålet.
En vägg med rejält takutsprång är en skyddad plats, och där räcker IP44. Så snart armaturen sitter på en gavel utan utsprång, på en fasad som tar slagregn eller nära marken där snön plogas upp mot väggen, ska den vara IP65 med tätad lins och ett dräneringshål som faktiskt är öppet. Ett par centimeter takutsprång är inget skydd. Tänk också på is: en armatur rakt under en takkant utan snörasskydd får förr eller senare ett isblock över sig, och då är det IK-klassen och inte tätheten som avgör.
En armatur som lyser rakt ner ger ett tryggt ljus vid dörr och trappa utan att blända. Upp-och-ner-armaturer ritar två koner på väggen och lyfter fram struktur i tegel eller panel — men uppljuset går delvis förbi taket och rakt ut i himlen, vilket är onödigt både för elräkningen och för mörkret. Vill du framhäva fasaden är strålkastare monterade nära väggen och riktade uppåt längs ytan effektivare, eftersom ljuset stryker längs materialet i stället för att spridas.
Klagomål på fasadbelysning handlar nästan alltid om riktning, inte om styrka. Håll ljuset innanför den egna tomten, välj avskärmade armaturer utan synlig ljuskälla och håll dig till 2700 K eller varmare. Kallvitt ljus upplevs som skarpare, stör dygnsrytmen mer och drar till sig betydligt fler nattflygande insekter. En rörelsevakt vid entrén tillsammans med ett svagt, ständigt tänt ljus är oftast en bättre lösning än full styrka hela natten — och ett skymningsrelä sköter tändningen utan att behöva ställas om mellan sommar och vinter.
Pulverlackerad aluminium är standardvalet och klarar sig bra inåt landet. Vid kusten, där saltluften ligger på, är rostfritt i kvalitet A4 (316) eller massiv mässing det som håller — A2 (304) blir gropfrätt och streckar ner fasaden med rost. Undvik stålskruv i aluminiumarmatur utan mellanläggsbricka, eftersom kontakten mellan olika metaller korroderar inifrån. Kontrollera också att armaturen är avsedd för montage på brännbart underlag om den ska sitta på träpanel.
Vid en ytterdörr runt 1,8 till 2,1 m, alltså strax ovanför ögonhöjd. Sitter den högre bländar den mindre men lyser sämre på nyckelhålet.
Fast installation på 230 V ska utföras av behörig elinstallatör. Ett 12-voltssystem eller en armatur med stickpropp får du montera själv.
Sällan. Skymningsrelä plus rörelsevakt ger trygghet vid entrén utan att lysa upp gatan i onödan, och sänker både förbrukning och ljusföroreningen.
Stolpar, pollare och markarmaturer för tomten hittar du i hela sortimentet utomhusbelysning.
