Tub är en form, inte ett monteringssätt. En rak cylinder i strängpressad eller gjuten aluminium, öppen i ena eller båda ändarna, med ljuskällan nedsänkt en bit in i röret. Samma cylinder dyker upp som vägglampa, som taklampa under skärmtak eller sockel, som pollare på 45 eller 80 cm — och ibland hängande i sladd över uteplatsen. Valet börjar därför inte i utseendet utan i frågan om vilken yta som faktiskt ska bli ljus.
På en vägg ger tuben en skarpt avgränsad ljuskon. Den nedåtriktade varianten markerar en dörr eller ett husnummer utan att lysa in hos grannen. Den som lyser både upp och ner ritar två speglade konor och är det snabbaste sättet att ge en slät fasad rytm — förutsatt att du upprepar dem med jämna mellanrum. En ensam tub på en bred vägg ser ut som ett misstag.
Monterad i ett tak eller i undersidan av ett skärmtak pekar samma stomme rakt ner och beter sig som en spotlight: hela konen landar på dörrmattan, trappan eller parkeringsrutan. En pollare ställer cylindern på högkant i marken och lyser upp metern närmast sin egen fot, vilket är precis det som gör att en rad av dem läses som en gång och inte som dekoration. Och en hängande tub över ett bord lever helt på hur djupt lysdioden sitter inne i röret — det är den detaljen som avgör om någon får ljuset rakt i ögonen.
De flesta rörarmaturer är blygsamma i ljusflöde, ofta långt under 1000 lumen, och effekten kommer av hur hårt ljuset samlas. En smal stråle på 10–24° ger en lång, tydlig ljuspelare och passar en hög fasad. En bredare på 35–60° ger en kortare, mjukare kon och fungerar bättre på en låg mur, i ett undertak eller nära en ytterdörr. Avståndet till ytan betyder lika mycket som optiken: nära väggen skrapar ljuset längs teglet och visar strukturen, längre ut plattas allt ut. Håll ljusfärgen på 2700–3000 K ute — kallare ljus uppfattas som hårt på kvällen och gör att växtligheten ser död ut.
Ett öppet rör är både en vattenficka och en bländningskälla. IP44 räcker under ett rejält takutsprång; på en utsatt fasad, i ett undertak som får slagregn eller någonstans i närheten av en pool ska du välja IP65 med tätande bakplatta och en dräneringsväg som verkligen fungerar. En pollare i infarten behöver dessutom en IK-klass — tunn plåt och oskyddat glas överlever varken en backande bil eller en snöskyffel. Fast 230 V är elektrikerjobb så fort kabeln lämnar huset; ett 12/24 V-system med transformator får du gräva ner grundare och själv förlänga senare. Havsnära lägen och infarter som saltas vintertid kräver syrafast A4-rostfritt eller pulverlackad aluminium — det är alltid vid infästningen korrosionen börjar.
Nej. En cylinder på väggen lyser på väggen. Till själva gången tar du pollarvarianten av samma form, en nedåtriktad tub i undertaket eller ett markspjut.
Med GU10-sockel kan du byta spridningsvinkel senare genom att byta ljuskälla, vilket är värt en del på en fasad du fortfarande experimenterar med. Integrerade versioner tätar bättre och låser strålen för gott.
Ungefär på samma avstånd som monteringshöjden, så att konorna varken smälter ihop till ett band eller lämnar synliga glapp. Pollare längs en gång sitter tätare, tre till fyra meter.
Skymningsrelä eller rörelsevakt passar vägg- och takvarianterna, där en kort tändning räcker. Pollare som markerar en väg mår bättre av ett tidur — en gång som tänds först när du står på den fyller ingen funktion.
Cylindern är en form bland många härute; lyktor, markspjut och stolpar hittar du i hela sortimentet utomhusbelysning.
