Hallen är oftast husets smalaste rum och det enda utan fönster. En takarmatur ger där ett platt ljus med hårda skuggor; vägglampor delar upp det i flera punkter och hallen slutar likna en korridor.
I en hall som är 120 cm bred börjar en vägglampa som sticker ut 15 cm vara i vägen — särskilt när man bär matkassar. Leta efter platta armaturer med under 10 cm utsprång, helst med ljus både uppåt och nedåt. En lodrät ljusstrimma på väggen höjer rummet optiskt; en vågrät breddar det.
Upprepa samma armatur med 150–200 cm mellanrum längs väggen, på 160–180 cm höjd. Tre likadana vägglampor i jämn rytm ser avsiktliga ut; två olika, osymmetriskt placerade, ser slumpmässiga ut. Vid en spegel i hallen gäller samma regel som i badrummet: ljus från sidorna, inte uppifrån.
I hallen fungerar den riktigt bra, eftersom man kommer in med händerna fulla. Alternativet är en vägglampa med sensor som orienteringsljus och resten av kretsen på vanlig strömbrytare.
Dela ljuset på flera punkter i stället för en, rikta en del mot väggar och tak, och håll dig till 3000 K — kallt ljus understryker avsaknaden av fönster.
Platta, med under 10 cm utsprång, helst med ljuset riktat lodrätt längs väggen.
Helst båda: taklampan som ordningsljus, vägglamporna som vardagsljus. I en kort hall räcker vägglamporna.
Se även taklampor för hall och plafonder.
