En vägglampa med rörelsesensor tänds av sig själv när någon kommer in i hallen, går i trappan eller öppnar dörren till klädkammaren, och släcks när ingen har rört sig på en stund. Inomhus handlar det inte om att skrämma bort tjuvar utan om bekvämlighet: du slipper leta efter strömbrytaren med matkassarna i händerna, och under de mörka vintermånaderna står ingen lampa och lyser i onödan i en tom hall.
Bäst fungerar den där man passerar snarare än stannar: hallen, övervåningens trapplan, trappan, förrådet, tvättstugan, källaren, garaget och klädkammaren. I vardagsrummet eller på kontoret blir den lätt irriterande, eftersom den släcker när du sitter stilla och läser.
En vägglampa ser bara framåt, oftast i en vinkel på 100–160°. En taklampa med sensor bevakar i stället en hel cirkel under sig. I en smal hall eller vid en trappa är väggen en fördel – lampan reagerar på den som kommer mot den, inte på rörelser i rummet bredvid.
Den vanligaste sensorn är en PIR-sensor (passiv infraröd). Den registrerar värme som rör sig mellan linsens zoner, märker bäst den som går tvärs över synfältet och ser varken genom glas eller väggar. En mikrovågssensor (HF eller radar) skickar ut en svag radiosignal och fångar rörelser från alla håll, även små. Den kan byggas in osynligt i armaturen eftersom den känner genom glas, plast och gips – men av samma anledning kan den reagera på någon bakom en tunn innervägg. Då behöver räckvidden skruvas ner.
De flesta modeller har också en ljussensor, ett slags inbyggt skymningsrelä, som hindrar lampan från att tändas när det redan är ljust i rummet.
| Egenskap | Vanliga värden | Inomhus i praktiken |
|---|---|---|
| Detekteringsvinkel | 100–160° på vägg | 110–120° räcker i en hall |
| Räckvidd | upp till cirka 12 m vid full känslighet | 3–6 m, mer ger onödiga tändningar |
| Monteringshöjd | 1,8–2,2 m, orienteringsljus 20–40 cm över trappsteget | rikta sensorn mot ytterdörren eller trappans början |
| Tändtid | från några sekunder till flera minuter | 30–60 s i trappan, 1–2 min i hallen |
| Ljusflöde | nattljus 5–150 lm, hall 300–800 lm | svagt och lågt på natten för att inte blända |
| Färgtemperatur | 2700–4000 K | 2700–3000 K hemma, 4000 K i garage och förråd |
| Kapslingsklass | IP20, IP44, IP54 | IP44 i badrum utanför duschen, IP44–IP54 i kall källare |
I svenska hem är vägglampor med sladd och stickpropp vanliga, och det finns sensorlampor av det slaget som kan hängas upp utan att röra elinstallationen. En fast ansluten lampa på 230 V kopplas in som vilken vägglampa som helst, och arbetet ska göras av en behörig elinstallatör. Laddbara lampor laddas via USB och sätts upp med magnetplatta, tejp eller två skruvar – praktiskt i hyresrätter, garderober och trappor utan eluttag. De lyser svagare och behöver laddas med några veckors eller månaders mellanrum beroende på hur ofta de tänds.
Placera inte sensorn mot ett element, en ventil eller ett soligt fönster: varm luft i rörelse kan tända en PIR i ett tomt rum. Torka av linsen ibland med en torr trasa, eftersom damm minskar räckvidden.
I trappan är ett tvåstegsläge bekvämt om lampan har det: den lyser svagt med några procent av full styrka hela natten och går upp till fullt ljus när någon närmar sig. Ögat slipper hoppet från kolmörker till starkt ljus, och barn eller äldre i hushållet ser första trappsteget även innan sensorn har hunnit reagera.
Oftast med tre rattar under lampan eller via fjärrkontroll: tid, ljusnivå (lux) och känslighet. Börja på 30 sekunder och medelkänslighet. Höj ljusnivån i en hall utan fönster, annars tror sensorn att ljuset från vardagsrummet är dagsljus. Ändra en inställning i taget och testa.
En LED-lampa på 10 W som lyser dygnet runt förbrukar 0,24 kWh. Med rörelsesensor lyser samma lampa kanske en kvart om dagen, och då handlar det om ett par wattimmar plus sensorns egen förbrukning, som brukar ligga under 1 W.
En laddbar lampa eller en med stickpropp kan du sätta upp själv med skruv och plugg eller tejp. Hänger du den på gipsvägg, använd gipsplugg. En lampa som ska anslutas fast till elnätet kräver en behörig elinstallatör.
I en integrerad LED-armatur går ljuskällan inte alltid att byta, så när dioderna till slut tappar ljus byts modulen eller hela lampan. Tät tändning och släckning sliter däremot inte på LED, till skillnad från lågenergilampor.
En ljuskälla med inbyggd sensor kan skruvas i en befintlig armatur och fungerar bra i en enkel förrådslampa. Sensorn sitter då ofta bakom skärmen och ser sämre, så i en hall ger en vägglampa med egen sensor jämnare resultat.
Något utlöser den om och om igen: varm luft från elementet, en gardin som rör sig, ett husdjur eller, med mikrovågssensor, rörelse bakom väggen. Kontrollera också tiden och att lampan inte står i läget för permanent ljus.
Mer om stilar, material och ljuskällor för väggarmaturer: vägglampor. Vid ytterdörren och på fasaden gäller andra krav på täthet och räckvidd – läs mer om vägglampor utomhus med rörelsesensor.
